Det var...

... en skön sommarkväll, någonstans väster om Stockholm. Det var i min ungdom, det var antagligen i mitten av 80-talet. Precis efter att Salomonryggsäckarna var ute igen, rubikskub var lika ute som fågeldansen och när plockgodis var något som hon (eller han) i kiosken, plockade åt en.

Det var när ölmärket Spendrups hade sina klassiska burkar, med logon som en "flärp" snett över, på en vit botten och då det var olika färger beroende på styrka, så var blå den som jag satt med i handen... grön ville man definitivt inte ha... inte i handen, på en strandfest och sittandes med en snygg blondin i famnen...

Denna kväll hade en av mina bästa vänners storebror, även gett oss en bit, en liten en alltså, braja. Själv har jag aldrig varit en stor fan av braja och definitivt inte i samband med öl. Vi sitter på stranden, runt en brasa, själv har jag en kasse öl av nämnda märke, en blondin som var 2-3 år yngre än mig och tackar nej när pipan går runt.

Det enda som oroar mig är att det brukar komma förbi ett gäng som var våra "fiender", just denna kväll har vi inte med oss de stora grabbarna och det är bara jag som är 15-16 år med några av våra "youngsters" som gick i sjuan...

Precis när jag reser mig upp och skall ta och tömma blåsan, dyker de tyvärr upp. Jag vet vad som kommer att hända, jag fyller burken i min hand med vätskan som trycks ur min penis. Tar mig tillbaka till gänget och där har de redan tagit pipan och det som var kvar, gänget jag har med mig vågar inte göra något. Själv gör jag inget, jag står öga mot öga med Micke som är "ledaren" för det andra gänget. Vet vad som kommer att hända, han tar min öl som jag håller i handen, frågar om han får smaka (läs försöker förnedra mig inför mina vänner).

Han tar burken, för den till munnen, tar ett par rejäla klunkar och anser att den är lite avslagen... jag säger ingenting, men njuter av att veta att mitt piss rinner ner i hans strupe ...